ADHD är ett neuropsykiatriskt
funktionshinder som förekommer hos ca. 5 % av alla skolbarn.
Det är vanligare bland pojkar och män än bland flickor
och kvinnor även om andelen flickor/kvinnor som inte får
sina problem igenkända antagligen är högre än
vad man tidigare förstått. Länge trodde man att
ADHD var ett barndomshandikapp som mognade bort under barnets uppväxt.
Detta visade sig vara en felaktig föreställning. Det
står numera klart att svårigheterna hos flertalet
kvarstår under ungdomsåren och även upp i vuxen ålder.
ADHA fokuserar huvudsakligen på svårigheter med uppmärksamhet,
impulskontroll och hyperaktivitet.
Uppmärksamhet
• Slarvar eller missar detaljer i skolarbetet eller andra aktiviteter.
• Har svårt att hålla kvar koncentrationen på uppgiften
eller leken.
• Tycks inte lyssna på vad man säger.
• Har svårt att uppfatta instruktioner och misslyckas ofta med att
slutföra skolarbete, vardagssysslor och arbetsuppgifter.
(Detta beror inte på trots eller att barnet inte förstått
instruktionen)
• Har svårt att organisera sitt arbete eller andra aktiviteter.
• Tappar ofta bort saker, glömmer att ta med saker som behövs
för aktiviteten, som pennor, böcker och kläder.
• Blir lätt distraherad av yttre stimuli.
• Glömsk i vardagssituationer.
• Svårt att se helhet och sammanhang. Impulsivitet
• Svarar rakt ut innan en fråga hunnit ställas färdigt.
• Har svårt att vänta på sin tur.
• Avbryter eller stör andra, bryter in i samtal eller lekar.
Hyperaktivitet
• Har ingen ro i händer eller fötter.
• Har svårt att sitta still, skruvar sig på stolen
eller lämnar sin plats.
• Har svårt att leka och arbeta tyst.
• Är ständigt i farten, uppvarvad. Men hos äldre
en känsla av
rastlöshet.
• Pratar ofta och mycket.
Långtifrån alla barn, ungdomar och vuxna med ADHD är
hyperaktiva. En
del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt.
I klinisk praxis och
vardagslag används därför termen ADD (Attention
Deficit Disorder) Om ett barn förutom sin ADHD uppvisar motoriska
och perceptuella
svårigheter brukar man i Sverige sätta diagnosen DAMP.
Detta står för
Deficits in Attention, Motor control and Perception, svårigheter
med
uppmärksamhet i kombination med brister i motorikkontroll
och
perception. Termen har lanserats av Christopher Gillberg med medarbetare
och förekommer i Sverige och i viss mån övriga
Norden. DAMP kan ses som en undergrupp till ADHD.
Motorik
Motoriska svårigheter som klumpig grovmotorik och outvecklad
handmotorik innebär ett påtagligt synligt handikapp i
många
vardagssituationer. Barnet stöter emot kamrater, slår
omkull saker, spiller
ut och sölar i matsituationer. Barnet kan heller inte springa
eller idrotta
utan att det klumpiga rörelsemönstret syns och känns
i kroppen.
Motoriska svårigheter bidrar starkt till att ge en dålig
självkänsla.
Perception
Personer med DAMP kan ha avvikande reaktioner inom alla förekommande
perceptionsområden. Perceptionen är en grund för
inlärning och tänkande.
Perceptionssvårigheter kan innebära att man har svårt
att uppfatta vilka
intryck som är väsentliga att reagera på även
svårigheter att tolka dem
rätt och tillräckligt snabbt. Det är också svårt
att bearbeta intryck från
flera sinnen samtidigt, varför situationer med mycket intryck
lätt blir
kaotiska.
Personer med ADHD/DAMP behöver en väl strukturerad
vardag präglad av tydlighet, förutsägbarhet och åskådlighet.
I umgänget är det viktigt att uttrycka sig kortfattat
och konkret, att inte moralisera utan ge feedback. Typiska problemsituationer
kan många gånger undvikas
om man är tillräckligt förutseende. Samband och
sammanhang kan behöva
förklaras
och åskådliggöras. Krav och förväntningar
behöver anpassas och miljön
tillrättaläggas så att man undviker ständig
stress och överbelastning.
Alla barn har sina svagheter och misslyckas i vissa situationer.
Barn med
ADHD/DAMP upplever ständigt besvikelser, hänger inte
med i skolan,
platsar inte i fotbollslaget och bråkar på gården.
Då får svagheter och misslyckande en annan dimension.
Det leder till att
barnet får en känsla av att inte kunna påverka
det som de är med om
vilket leder till ett allt sämre självförtroende.
Dessutom väcker barnet
irritation hos många i sin omgivning med negativa reaktioner
som följd.
|